Time flies by so fast
Ännu än vecka har gått, herregud studenten kommer ju bara närmare och närmare. Är det nått som gör att jag får rysningar är det mina visioner om hur studenten kommer bli. Att få vara klar med skolan och börja livet på riktigt. Springa ut och skrika av lycka med personer som jag kommit väldigt nära in på livet, vart kan det gå fel? Sol eller regn, frisk eller sjuk, trött eller pigg, ingenting kommer kunna förstöra den dagen. Jo, det är lite jobbigt att Rebecka kommer befinna sig på andra sidan jorden och inte kan dela min glädje. Men som tur är har teknikens utveckling gjort det möjligt med skype i telefonerna, så Rebecka, även att klockan är tre på natten hos dig ska du palla dig upp och se när jag springer ut. Inget annat är acceptabelt.
Som jag skrev i inlägget innan har jag fått bekräftelse om att jag kommer få komma till en familj i England till hösten. Många är nog nyfikna vilka prickar jag kommer spendera ett år med, så jag tänker sammanfatta det jag nu vet om dem. Jag ska åka och hälsa på dem i maj så då kommer jag har mer att lägga till på den här listan.
Mamman och pappan i den här familjen är advokater, när jag pratat med dem över skype har allt känts väldigt bra. De är 33/35 år eller något, har inte riktigt koll. De är väldigt öppna och skämtsamma, men samtidigt väldigt lätta. Det tycker jag känns väldigt bra då jag känner att behov av att kunna dela med mig av mina tankar och känslor då jag antagligen kommer reagera på ett eller ett annat sätt när jag flyttar till ett helt nytt land. De bor i en förort till London som heter St. Albans och ligger ungefär 15 min med tåg från centrala London. Så det kan inte bli mycket bättre. De har tre barn som jag ska ta hand om, två tvillingpojkar som kommer vara 4 när jag kommer dit och en liten flicka på ca 1 år. De verkar hur gulliga som helst, men jag har inte pratat med dem än. Det är nog mycket därför de vill att jag ska komma och hälsa på nu i vår. Att bilda lite band med barnen och att den värsta nervositeten ska släppa inför familjen. Jag ska bo med dem och jag kommer köra bil. I England. På fel sida av vägen. Det är jag nog mest nervös inför men jag kommer åka till familjen ca 2/3 veckor innan mamman går tillbaka till sitt jobb så jag och pappan ska ha många körlektioner så jag verkligen känner mig säker när jag väl ska köra själv. JAG ÄR SÅ TAGGAD!
1) Astrid som sover på lektionen, inget nytt fenomen
2) Hade matkväll med tjejerna, så himla gott och mysigt.
3) Lite glad och pigg
