9 Februari
Tänk att det nästan gått ett år sen jag skrev här sist... Blir nästan lite skrämd av det om jag ska vara ärlig.
Men äntligen har jag en dator som fungerar och nu har jag lyckas fixa ett svenskt tangetbord på det (lånar nämligen en Mac av Olly och efter 3 månader med den insåg jag att man kan trycka på en knapp för att få å, ä och ö...). Jag tänkte att jag ska börja skriva lite här då jag bara har några månader kvar i England innan jag flyttar hem till Sverige igen i September och vill ha lite mer "dagbokskoll" på vad jag har gjort. Det är med ett väldigt tugnt hjärta som jag skriver det. Jag vill verkligen inte flytta. Jag älskar verkligen att bo här. Trots det vill jag samtidigt bara få mitt folkhögskoleår avklarat så jag kan komma tillbaka och jobbar här igen.
Jag vet att många kanske tycker att jag skjuter upp studierna lite väl mycket osv osv. Speciellt folk här tycker det. I England är det en väldigt stor tradition att man börjar universitetet när man är runt 19, vilket också innebär för många att de är klara och färdigutbildade vid 23. Jag skulle ju självklart ockå vilja vara färdig och klar vid 23, redo i min vita läkarrock och träskor för att ta det stora klivet in i arbetslivet och kanske då bli vuxen på riktigt. Det låter ju grymt, right!?
Men äntligen har jag en dator som fungerar och nu har jag lyckas fixa ett svenskt tangetbord på det (lånar nämligen en Mac av Olly och efter 3 månader med den insåg jag att man kan trycka på en knapp för att få å, ä och ö...). Jag tänkte att jag ska börja skriva lite här då jag bara har några månader kvar i England innan jag flyttar hem till Sverige igen i September och vill ha lite mer "dagbokskoll" på vad jag har gjort. Det är med ett väldigt tugnt hjärta som jag skriver det. Jag vill verkligen inte flytta. Jag älskar verkligen att bo här. Trots det vill jag samtidigt bara få mitt folkhögskoleår avklarat så jag kan komma tillbaka och jobbar här igen.
Jag vet att många kanske tycker att jag skjuter upp studierna lite väl mycket osv osv. Speciellt folk här tycker det. I England är det en väldigt stor tradition att man börjar universitetet när man är runt 19, vilket också innebär för många att de är klara och färdigutbildade vid 23. Jag skulle ju självklart ockå vilja vara färdig och klar vid 23, redo i min vita läkarrock och träskor för att ta det stora klivet in i arbetslivet och kanske då bli vuxen på riktigt. Det låter ju grymt, right!?
Trots det skulle jag aldrig för något byta bort de erfarenheter jag hittills har fått av att jag valt att ha uppehåll från studierna. Jag bor med världens bästa familj, näst efter min riktiga familj hemma i Sverige. Och ja, de gör mig galen ibland. När man hittar sina wraps uppätna, när någon i familjen gör sin träningsvideo i rummet ovanför mitt rum tidigt en dag då jag har sovmorgon eller när det finns fem korgar tvätt att sortera, då kan ju sucka lite extra mycket för mig själv. Men det är ju så det är när man är en familj och älskar varandra. Man kan börjar störa sig på småsaker. Det är naturligt. Det är så mycket mer bra saker dock. Som när jag gjort något litet för att underlätta deras liv och man blir överöst med beröm. När barnen genuint säger att de älskar en, då hoppar hjärtat ett litet extra skutt och man blir allderles varm av all kärlek. Eller när man blir medbjuden på deras skidsemester i April och de även bjuder med ens pojkvän för att de gillar honom så mycket. Det är då man inser hur j*vla mycket man tycker om dem. Världens bästa "andra" familj <3
Tänk vad man kan bli överraskad och glad för ett blogginlägg :)