Mikaela Alvarsson

Kan inte tro det själv, men jag verkar vara tillbaka här. Jag fick ett plötsligt infall och läste igenom gamla inlägg. Inlägg som var så långt bak som till sommaren 2010!? I inläggen där skrev jag om hur glad och nervös jag var över att börja gymnasiet, hur exhalterad jag var över att börja i samma klass som Tilda och Astrid. Idag, 6 år senare håller den vänskapen fortfarande i sig och jag är så glad att jag fick möjligheten att lära känna dem och många fler. Tänk vad grejer jag hunnit med under den tiden sen jag skrev mitt första inlägg på just den här bloggen. Jag har hunnit att bli vuxen (även om jag inte känner mig särskillt vuxen, men det hör inte hit), rest och bott utomlands, jag har nu flyttat till en ny stad där jag börjat min universitetsutblidning och jag har träffat världens bästa människa, Olly. Inte trodde mitt 16-åriga jag att det skulle gå så här bra? Eller gjorde jag det? Jag kan faktiskt inte komma ihåg exakt vad jag hade för drömmar, jag vet bara att jag trodde jag var vuxen då jag skrev de första inläggen... 

 

Egentligen borde jag plugga just nu. Jag har börjat och jag har skrivt en hel del, men det är svårt att veta i vilken ände man ska börja på i den här uppgiften. Att läsa till sjuksköterska innebär att man ska sätta sig in i ens professions vetenskap, i mitt fall är det vårdvetenskap. Den är luddig och har många olika teoretiker som har olika svar på hur man bäst tar hand om en patient. Inte nog med det, de är också snarlika i sina teorier men skiljer sig på några aspekter, men vad är rätt och vad är fel? Ja det vet inte jag än. Jag har gått på programmet i 3 veckor nu (woop woop) och jag trivs jättebra! Jag har hittat ett tjejgäng som jag verkligen trivs med, jag har optimalt boende mitt i stan i Linköping med 7 min på cykeln till universitetet och programmet känns rätt. Septembervädret har visat sin bästa sida och vi har snittat en temperatur på 23 grader de två första veckorna i september, hur magiskt är inte det!? Jobbigt för mig som inte hade med några sommarkläder upp hit bara...

 

Så vad är meningen med att jag börjar blogga igen? Jag kände att jag vill på samma sätt som jag satt idag och läste genom gamla inlägg, vill kunna göra det om 3-4 år och läsa om mina tankar på sjuksköterskeprogrammet. Jag vill kunna läsa om mina utekvällar och mina kaffedejter med tjejerna. Ibland blir det säkert osammanhängande. Ibland tråkigt. Men, detta är min nya dagbok. Jag kommer inte skriva varje dag. Men jag hoppas jag kan få nån form av rutin på det ändå. Sen lämnar jag den offentlig, så att min kära familj och vänner kan följa vad som händer. 

 

// Mikaela