Torka aldrig tårar utan handskar
Har precis sett klart den sista delen i Torka aldrig tårar utan handskar utav Jonas Gardell. Tårarna har runnit med jämna strömmar under hela serien och känsla jag ryms av är hur orättvist livet kan vara. Stakars dessa människor som fått lida och lider av aids. Att det till en början bara spreds bland homosexuella var ju bara för tragiskt. Hade de inte tillräckligt jobbigt att stå upp för sin läggning och nu var tvungna att dras med denna peststämpel?
Jag berörs så illa när folk inte kan acceptera andra för vad de är. Läggning, hudfärg eller politisk åsikt definierar inte en människa. De är bara yttre attributet. Jag vill använda det så vanliga uttrycket "det är insidan som räknas". Många gånger har folk svårt att verkligen förstå innebörden, men oj så viktig den är! Fördomar står ofta ivägen för att se den verkliga personen. Man kan inte älska alla, men man kan försöka respektera personen för den man är.
För er som inte sett serien, se den! Den kommer få er att tänka annorlunda.
