Smekmånaden är över

Som rubriken lyder är nog min smekmånadsfas här över. Jag älskar fortfarande att vara här, don't get me wrong, men idag har det bara varit en pissdag som man ibland stöter på. Redan imorse kände jag mig ur balans när jag vaknade med en migränhuvudvärk. Sen lyssnade inte barnen på mig överhuvudtaget och allt kändes som a pain in the ass, när väl en ond cirkel har börjat känns allt direkt lite mer tungt.

Jag trotsade min huvudvärk och gick ut och mötte min svenska vän Johanna och tog en kaffe efter lunch då jag fick ledigt. Det är en väldig trygghet att ha en svensktalande kompis här som jag kan vända mig till. Efter 1,5 h i hennes sällskap kändes dagen inte lika tung längre. Jag gick hem och la mig i sängen under min underbara filt och öppnade en marabochocklad får Beckis, det var verkligen vad jag behövde. Satte även på min nya favoritserie Dexter på min surfplatta och jag kände ganska snabbt vart min eftermiddag skulle spenderas. Ibland måste man få tillåta sig själv en eftermiddag där man inte gör någonting alls!

Jag har inte åkt på hemlängtan än, men idag har jag för första gången upplevt en saknad av tryggheten hemma. Att gå till skolan och träffa alla människor. Jag har inte insett förrän nu att jobba som Aupair är väldigt ensamt, du träffar inte nya kollegor, nya klasskompisar eller nya lagkamrater varje dag som jag är van vid. Och jag som är väldigt social av mig måste få utlopp av dessa sociala behov på något sätt så jag går mycket till gymmet för att få ha lite människor runt omkring mig och jag går även ut nästan varje helg för att få träffa lite roligt folk. Men umgänget här är inte 100 % än vilket antagligen kommer ta ett litet tag till. Men snart så tror jag att allt känns naturligt och bra, bara man ger allt lite tid.

Dystert inlägg, jag vet. Men inte ens jag kan vara glad och positiv varje dag.

xxx
Allmänt | |
#1 - - Christel:

Dyster inlägg eller inte, blir alltid jätteglad när jag ser att du skrivit ett blogginlägg! De där tråkiga och pissiga dagarna behövs för att kunna uppskatta de braiga dagarna. Tänk vad trist det skulle vara om allt bara var medelmåttigt hela tiden.

Ta dig i kragen och kolla upp om det inte finns t ex ett volleybollslag att träna med (även om du hatar volleyboll). Efter en snabb googling hittar jag något om en volleybollklubb som tränar på någon flickskola (?) i St Albans, kan kanske vara något?

Puss&Kram <3

#2 - - Lina:

Hej sötnos!
Vissa dagar är bara sådana där pissiga dagar och med huvudvärk också blir det ännu värre. Jag beundrar dig Mikaela som tar hand om TRE småbarn, tre barn som inte är dina biologiska barn. Du är superduktig!
Härligt att du kan träffa din kompis och prata det hjälper ju också. Mängder med kramar från stor Moster K.

Upp