Mikaela Alvarsson - 2 oktober

2 oktober

Kommer nog aldrig sluta förvånas över hur snabbt tiden går. Idag firar jag min femte vecka här i UK. Mitt nya liv är helt plötsligt inte så nytt länge och allt börjar faktiskt bli till en vardag kantad av rutiner. Linjen där nytt övergår till vardag är lite oklart men man vaknar en dag och inser att allt går av sig självt. Vilket jag tycker nästan enbart är positivt.

Det jag har tyckt är lite svårt här borta är att träffa människor man verkligen klickar med. Jag var nog naiv innan jag åkte och trodde att jag skulle hitta en bästis första dagen här. Nu överdriver jag lite, men ändå, jag trodde inte det skulle vara så här ansträngande att hittat och träffa vänner. Det är som dating då man hela tiden måste vara på hugget och vara öppen och framför allt se över olikheterna man har med personerna runt omkring sig. Men det är bara att inse att alla inte är lika dana och försöka se det bästa i alla, trots att kan vara svårt att förbi se vissa saker.

Jag har kommit fram till att vi i Skandinavien antagligen är ett folk som man skulle kunna kalla "one of a kind". När man träffar folk här och man berättar att man är från Sverige har alla, jag menar verkligen ALLA, en åsikt om det. Den vanligaste är : "ooooh wow, jag älskar svenskar!!! så du älskar att festa och är allmänt crazy? och ni är såååå öppna med allt, klär av er nakna när som och kramar folk ni inte känner"

Jag tycker det är rätt kul att min lilla pyttenationalitet skapar såna intryck. Det menar på att folk redan från början uppfattar oss som roliga och outgoing och varför inte spela vidare på det? I Sverige är väldigt många gråa och tråkiga i sina personligheter, men de som faktiskt sticker utomlands är nog raka motsatsen till det. Inte konstigt att alla har en viss uppfattning om oss. Jag tror de flesta skulle bli chockad av att faktiskt åka till Sverige och ser hur det egentligen är...

Hittills har jag hunnit med ett riktigt Londonbesök och det gjorde jag med en au pairtjej från Sverige som bor på andra sidan London. Efter fem min i hennes sällskap kände jag mig som hemma och vi spenderade de 3, 5 kommande timmarna med att göra det vi är bäst på, prata. Hon var störtskön och jag tror verkligen det var början på en ny, riktigt bra vänskap. Att vi strosade runt i London med Big Ben och London eye jämte oss påverkade nog oss bara till det bättre. Det var magiskt att få se dessa extremt känna landskännetecken i verkligheten. Jag kommer nog känna så många gånger under mitt år här, att filmer och serier som spelats in här gör att man känner igen sig och får deja vu- känsla. Men damn, vad jag faller för denna stad.

xxx