1 år
Så länge ska Rebecka vara borta i Canada. Eller ja, ett år är det ju faktiskt inte. 10 månader, men ändå. Det är en lång tid. Jag som är van att dela allt med henne kommer känna mig väldigt naken under det här året. Men jag vet ju såklart att hon kommer få det helt underbart kul. Hon lär träffa mycket nytt folk, samla på sig erfarenheter jag kanske aldrig kommer få och lära sig engelska innan och utan. Det enda som är tråkigt är att hon missar min bal och student. Men sån tur att facebook och bloggar finns, hon kommer ju inte missa ett dugg egentligen!
Tur är väl det att Jennifer finns kvar och numera bor tillsammans med mig i lägenheten. Vi stod och krama om varandra när vi såg Rebeckas tåg lämna terminalen då stod vi båda där med tårar i ögonen och Jennifer säger: åååh jag kommer sakna Rebecka, TUR att du finns kvar här. Och så kände jag också, det skulle vara hemskt att inte ha en syster kvar här hemma. Så vi ska nog lyckas ta oss igenom detta år, levandes på pasta och gröt, för det är ungefär så långt Jennifers matkunskaper sträcker sig. Tur att jag har jobbat på en restaurang hela sommaren!
