Mikaela Alvarsson

Denna vecka är en lång jobbvecka. Det innebär att jag jobbar en extra heldag mer än normalt. Mesigt kanske ni tycker, jag säger skjut ma'. Inte så extremt kanske men det är jobbigt att gå från att jobba ca 35 till 45 h på en vecka när det gäller att se efter barn. Det är verkligen non stop. Det ska skjutas hit och dit, leka, baka, titta på tv, vara till lags men samtidigt förväntas jag att vara "hård" så att barnen inte kör med mig. Jag älskar mina ungar, blir tårögd av att tänka på att lämna dem nästa jul. Men att se efter dem kan vara bland det jobbigaste jag utsatt mig för.

Nu ljuger jag kanske, det jobbigaste jag gjort på länge utsattes jag för igår. Prövade att träna med en PT på gymmet. Det här var en gullig, liten tjej med glasögon, vad kan man förvänta sig av en sån tjej liksom? JO ATT VILJA SPY, DÖ OCH GRÅTA. På riktigt. Och jag som trodde jag var hyffsat i form. Dagens största lögn. Det var det vidrigaste träningspass jag genomfört och jag skämdes över hur lite jag egentligen orkade. Men samtidigt är det nog bra att få det svart på vit hur illa det ligger till, då kan man bara förbättra sig, right? 

Allt annat flyter på riktigt bra och jag är glad, har träffat några nya, härliga människor här efter jul som gör mig glad. En av dessa är den nya svenska tjejen Matilda från Helslingborg. Så himla gullig tjej som det känns att jag har mycket gemensamt med. Hon bor i Harpendend där min andra svenska kompis, Emmy, också bor. Denna lilla stad ligger ca 5 min med tåget norr om St Alabans, så det är löjligt enkelt att ta sig dit eftersom att jag bor fem min från stationen här. Det är så skönt att träffa lite svenskar men jag har börjat komma in i det internationella au pair-gruppen här i St Albans också. Det gäller bara att jag försöker se förbi våra extrema olikheter kulturmässigt.

Nu vankas mat, mmm, alltid lika uppskattat när jag hör mitt namn skrikas utifrån köket!

xxx